COOLAKOLAN -

Don't Be A Drag Just Be A Queen!

Halli hallå..

Idag tänkte jag bara skriva om ämnet ”drag” eller ”crossdressing” eller vad ni nu vill kalla det.

Jag tycker det är konstigt att en kvinna kan gå runt i byxor och tröja som från början ansågs vara "manskläder" utan att få några höjda ögonbryn eller konstiga kommentarer, men en kille som tar på sig en kjol eller klänning är helt plötsligt jättekonstig för det är sådana kläder som tjejer har på sig.

Varför får inte killar ha på sig ”kvinnokläder” när tjejer får ha på sig ”manskläder”?! Vad är skillnaden, jag ser inget problem med det men jag kan ju gissa att det har med maskuliniteten att göra. En man kan inte vara manlig om han tar på sig tjejkläder så enkelt är det, men en tjej kan tydligen vara kvinnlig i ”manskläder”. Det är väl lite omvänt. Jag tycker det är otroligt sexigt när en man kan tänja på samhällets osynliga gränser och sätta på sig ”kvinnokläder”. Folk har gjort det i evigheter och kommer fortsätta göra det också, en del kanske tycker att problemet ligger i att de tar på sig smink och högklackat och ”god forbid” en peruk! Men ärligt talat, spelar det någon roll att mannen du passerade på gatan vill gå klädd som en kvinna? Han kanske inte vill genomgå en könsoperation, men han kanske känner sig avslappnad i kvinnokläder så varför får han då inte vara det? Jag tycker fler borde klä sig i kvinnokläder och visa att det är okej!

Man tycker att det okej för en liten pojke på förskolan att gå runt i högklackat, en peruk på huvudet och en ballerinakjol på sig men när han sen blir äldre och fortfarande vill gå klädd i kvinnokläder, då säger samhället åt honom att det är fel. En kille ska coola kläder med döskallar på och absolut inte en kjol! Den stackars pojken som en gång fick gå runt i kläder han trivdes i måste nu gå runt och känna sig obekväm vart han än går.

Han kanske tänker på hur han skulle vilja gå klädd när han går och handlar kläder. Han kanske drog sina föräldrar till tjejavdelningen i början för att han ville så gärna ha den där blåa klänningen som hänger därborta. Men hans föräldrar kanske då drog bort honom därifrån med blickarna flackande för att se om någon såg deras son som högljutt sagt att han inte ville ha ett par svarta jeans utan en blå klänning. Föräldrarna kanske skäller på honom för att så uppför sig inte en stor pojke, stora pojkar går inte omkring i klänning!

Om man nu vänder på det och gör det till något positivt: En pojke kommer in i klädaffären med sina föräldrar, föräldrarna går genast till ”pojkavdelningen” och drar fram plagg efter plagg och visar pojken men han bara skakar på huvudet. Men plötsligt lyser hans ögon upp och han går iväg till ”tjejavdelningen” och kommer sen stolt tillbaka med en blå klänning. Får jag den säger han och tittar bedjande på sina föräldrar. De tittar på varandra och ler sen åt sin son och säger javisst kan du få den. Kom så går vi och hittar en bra storlek åt dig. De tar fram den rätta storleken och en mindre för säkerhets skull och går iväg mot provrummet. När de kommer fram dit så står där kanske en kvinna som tittar från klänningen i pojkens famn till pojken och säger: ”Ni vet att det där är en klänning va, ”pojkavdelningen” är där borta” säger hon och pekar. Pojken tittar storögt på henne och börjar bita sig i läppen, kanske är det inte meningen att han ska ha den här klänningen. Pojkar ska kanske inte ha klänning, men den var ju så fin. Mycket finare än ”pojkkläderna” de hade tittat på. Han tittar på klänningen och sen på tanten som stod där och sen till sina föräldrar. Då säger pojkens mamma: ”Vi vet mycket väl vart ”pojkavdelningen” är, men nu är det så att min son vill ha den här klänningen och då ska han få den också! Och vem är du att säga vad för kläder min son ska ha!? Om du ursäktar så ska vi testa om den passar.” Pojken tittar med ett stort leende på sin mamma. Det var kanske inte konstigt att han ville ha en klänning på sig. Han testar klänningen och tittar på sig själv i spegeln, han var jättefin! Han går ut till sin pappa och visar. Han snurrar ett varv och tittar frågande på honom. Pappan ser fundersam ut och sen ler han, ger tummen upp och säger: Supersnygg! Pojken springer skrattande tillbaka till omklädningsrummet och byter till sina gamla kläder. De går till kassan för att betala och pojken lägger stolt upp klänningen. Killen i kassan frågar då: ”Är det till syrran?” Hans mamma ser lite oroad ut när pojken stolt svarar: ”Nej den är min!” ”Jasså” sa killen, ”den är säkert supersnygg på dig!” Killen log mot pojkens mamma och mamman log tillbaka och mumlade ett litet tack. Killen i kassan nickade bara med ett leende och räckte påsen till pojken och sa ”kom gärna tillbaka, du har väldigt bra smak.” Pojkens föräldrar tog varandras händer och gick efter den skuttande pojken och de visste att det skulle bli svårt men de var villiga att göra allt för att deras son skulle få vara den han verkligen är!

Ojoj, det var inte meningen att göra en hel berättelse av det, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. En förälder ska stödja sitt barn i vilken situation som helst. Även om din son hellre vill ha en klänning än ett par coola jeans. Har du rätt att tala om för honom att det är fel? Ska han hela livet gå omkring och tro att det är något fel på honom, svaret är NEJ! Ett barn ska inte behöva känna sig utanför för något de inte kan rå för, som sin sexualitet t.ex. Det är problemet idag, allting är så inrotat. Man måste vara på ett visst sätt annars är det inte normalt. Då har jag bara en sak att säga att om det är normalt att vara heterosexuell och bete sig stereotypiskt rätt för sitt kön och så vidare som en del tycker att man ska. Då vill jag inte vara normal! Jag vill kunna gå ut på stan och se två killar hålla handen, två tjejer hålla handen, en kille klädd som en tjej och en tjej klädd som en kille (förlåt om jag glömt något) och ingen tycker att det är onormalt!!

Jag sa att jag bara skulle prata om drag/crossdressing men nu har jag glidit in på sexualitet igen, det är ett viktigt ämne för mig! Jag undrar bara hur folk kan säga att: Jag ser inget problem med att folk är homosexuella bara dem inte håller på med varandra framför mig. Men om då ett heterosexuellt par skulle sitta på en parkbänk och kyssas då är det inga problem. Jag kanske ska börja gå omkring till heteropar som visar sin kärlek öppet och be dem göra det dem håller på med någon annanstans. Varför det kanske de frågar då, åh nej men det är inte det att folk inte får vara heterosexuella, bara de inte håller på med varandra framför mig. Skulle det funka? Nej det skulle det inte för att vara hetero är accepterat.

Folk säger ofta som argument mot homosexuella äktenskap att de förstör det äktenskapet står för och så vidare. Ursäkta mig men hur kan de göra det? En man och kvinna har varit tillsammans i 5 år och älskar varandra djupt och sen bestämmer de sig för att gifta sig för att riktigt visa att de vill leva med varandra för alltid. Sen har vi två män eller varför inte två kvinnor som också har varit tillsammans i 5 år och älskar varandra djupt och vill visa att de verkligen vill leva tillsammans för alltid. Då får de inte det för att det förstör själva synen på äktenskapet, och om homosexuella får gifta sig då kommer folk snart vilja gifta sig med sina djur och kanske till och med sin dator! Än en gång, URSÄKTA?! Hur kommer man ens på den galna iden att homosexualitet hör ihop med "zoofili" och andra parafilier.

"Parafilier har inget med sexuella läggningar att göra" (Taget från wikipedia.org) (Parafilier kan benämnas som perversion)

Skolorna behöver undervisa barnen som sådana här saker i tidig ålder så att de växer upp med vetskapen att ”alternativa livsstilar” som vissa vill benämna det, inte är fel! KNOWLEDGE IS POWER!

Oj det här inlägget drog visst iväg lite, jag ska avsluta med lite kändisar som jag beundrar. Jag har som sagt vad en svag punkt för män som kan klä sig i kvinnokläder =)

Matt Smith Jason IsaacsTim CurryRobert Downey Jr.John TravoltaArnold Schwarzenegger